Anvisningar  
Om utgåvan
Material
 

Material


Manuskriptet till Topelius »Julvisa» (Gif mig ej glans ...), daterat 1887. (Nationalbiblioteket)

Omfattningen och framför allt mångfalden i Topelius författarskap är imponerande. Han levde bokstavligen med pennan i handen och skrev om allt som pågick omkring honom, och han behärskade ett stort antal litterära genrer. Han höll god ordning på sina papper och sparade det mesta. En stor del av vad han skrev finns alltså bevarat, också som manuskript.

Handskrifter

Största delen av Topelius skriftliga kvarlåtenskap finns i Handskriftssamlingen på Nationalbiblioteket, f.d. Helsingfors universitetsbibliotek. Topeliussamlingen omfattar 132 arkivkapslar som upptar 8,6 hyllmeter. En stor del är manuskript till sådant som senare har tryckts. I samlingen ingår också en hel del material som aldrig utgivits i tryckt form, t.ex. hans föreläsningar, tusentals brev, flera anteckningsböcker, journaler och krönikor över både personliga och politiska ämnen. Därtill kommer allt från kontoböcker till julklappsrim. Det finns också skönlitterära manuskript som aldrig har tryckts, bl.a. till s.k. tillfällesskådespel skrivna för någon speciell fest eller högtid, och till noveller och dikter, särskilt från ungdomstiden, som Topelius inte publicerade. Dessutom finns utkast och idéer, varav åtskilliga förverkligats och tryckts, andra inte.

Oftast bad Topelius sina förläggare förstöra manuskripten efter sättningen, men en del manuskript finns bevarade. Till dem hör skådespelet Regina von Emmeritz och romanen Planeternas skyddslingar. Manuskripten, både ofullständiga och kompletta, kommer att beskrivas och visas inom utgåvan Zacharias Topelius Skrifter. Detta ger nya möjligheter för forskare och andra intresserade att jämföra olika versioner och fördjupa sig i Topelius verk och hans sätt att arbeta.

Handskrifter av Topelius finns också i andra arkiv. Bland annat finns flera hundra brev hos Svenska litteratursällskapet i Finland och Finska Litteratursällskapet, samt i Bonniers arkiv. Brev av Topelius finns i många skandinaviska vetenskapliga bibliotek och sannolikt också i privat ägo.

Tryckta verk

Topelius publicerade verk omfattar omkring 15 700 tryckta sidor. Mycket kom ut i flera upplagor redan under hans livstid. Första delen av Läsebok för de lägsta läroverken i Finland, Naturens bok (1856) utkom i tretton upplagor före Topelius död 1898 och andra delen, Boken om Vårt Land (1875), i åtta. Topelius reviderade ofta upplagorna. Han ville korrigera eventuella fel som smugit sig in i tidigare upplagor och ofta ändrade han och skrev om långa partier. – Zacharias Topelius Skrifter omfattar inte tryck från tiden efter Topelius död.

Topelius journalistiska produktion ingår inte i de beräknade 15 700 sidorna. Han var redaktör för Helsingfors Tidningar i nästan tjugo år. Särskilt i början producerade han ensam nästan allt material för tidningen, som kom ut två gånger i veckan. Också efter att Topelius avgått som redaktör fortsatte han att medverka i Helsingfors Tidningar. Materialet är överväldigande rikt och består av allt från korta notiser till långa artiklar, resebrev, recensioner, noveller och dikter. De så kallade Leopoldinerbreven är ett exempel på ett nyskapande och personligt bidrag till tidningen. Topelius medverkade senare i flera andra tidningar.

När nya upplagor blev aktuella ville Topelius gärna bearbeta verken först. Dikterna i hans tre första diktsamlingar trycktes ofta först i Helsingfors Tidningar innan de utkom i bokform. Diktsamlingarna från 1845, 1850 och 1854 utkom senare i tre upplagor som Topelius reviderade: 1860, 1880 och 1888. Av Hertiginnan af Finland finns det tre sinsemellan olika versioner: den första gick som följetong i Helsingfors Tidningar våren 1850, den andra gav Topelius ut som bok samma år, kraftigt bearbetad och omdisponerad, och den tredje är helt omskriven och utkom 1881.

Materialet – en utmaning

För utgåvan Zacharias Topelius Skrifter är det omfattande materialet en stor utmaning. Förhoppningen om att kunna ge ut allt som Topelius någonsin skrivit har visat sig praktiskt omöjligt att förverkliga, inte minst för att det är svårt att med säkerhet attribuera artiklar, notiser och översatt material i Helsingfors Tidningar.

Flera omständigheter underlättar det praktiska arbetet. Topelius skrev så gott som felfritt redan som ung. Han var en pedant som sällan slarvade med t-strecken eller skiljetecknen. Dessutom är hans handstil prydlig och lättläst, till och med när han gjorde snabba anteckningar och utkast. Också hans korrigeringar i egna manuskript är tydliga. Såvida pappret inte har slitits eller bläcket lösts upp är det mesta läsligt.