Anvisningar  
Om Topelius
 

Prosa


Planeternas skyddslingar är Topelius sista stora roman. I Sverige utkom den 1889 i en reviderad upplaga på Albert Bonniers förlag.

Av Topelius många romaner och noveller är de mest kända Fältskärns berättelser (1853–1867), Hertiginnan af Finland (1850) och Planeternas skyddslingar (1886–1888). De har alla motiv från Finlands och Sveriges gemensamma historia från 1600- och 1700-talen. Topelius var redaktör för Helsingfors Tidningar mellan 1842 och 1860 och han skrev länge sina noveller och romaner som följetonger för tidningen. De blev otroligt populära och bidrog till att göra Helsingfors Tidningar till landets största. Mellan 1845 och 1888 skrev Topelius långt över tjugo följetonger. De bäst kända har redan nämnts och bland de andra finns »Brita Skrifvars» (1858), »Gröna kammaren i Linnais gård» (1859) och »Vincent Vågbrytaren» (1860). Många av följetongerna utkom på 1880-talet i samlingsvolymerna Vinterqvällar, men då hade författaren ofta omarbetat dem grundligt.

Hertiginnan af Finland

I Hertiginnan af Finland bjuder Topelius på dels en ambitiös skildring av lilla ofreden (kriget mellan Sverige och Ryssland 1741–1743), dels kärlekshistorien mellan den ryske överbefälhavaren, skotten Jakob (James) Keith och borgmästardottern Eva Merthen. De två huvudpersonerna hade förebilder i verkligheten. När Eva Merthens samtida kallade henne hertiginnan av Finland var det för att förolämpa henne, fiendegeneralens älskarinna. Topelius förvandlar öknamnet till en hederstitel. Han visar läsarna en idealiserad bild av en intelligent och karaktärsfast ung kvinna som för kärleks skull bryter mot sociala normer.

Också i fortsättningen kombinerade Topelius historiska händelser och personer med fiktiva gestalter och romantiska eller t.o.m. skräckromantiska inslag i intrigen. Sir Walter Scott var hans förebild och romanförfattaren Topelius kan också jämföras med de samtida Alexandre Dumas d.ä., Victor Hugo och Charles Dickens.

Fältskärns berättelser

I Fältskärns berättelser skildrar Topelius Sveriges och framför allt Finlands historia från Gustav II Adolf till Gustav III. Läsarna möter kungarna, generalerna, statsmännen och kulturhistoriens märkesmän som Johannes Messenius och Carl von Linné. Bland de fiktiva personerna finns flera generationer av två släkter som representerar adeln respektive bönderna. Mellan dessa Bertelsköldar och Larssöner råder först vänskap, sedan fiendskap och till sist den försoning som var alltings mål för idealisten Topelius. Han byggde sin framställning på Anders Fryxells populära Berättelser ur svenska historien, men i motsats till Fryxell som betonar adelns roll, lyfter Topelius fram förhållandet mellan kungen och folket som historiens drivkraft. Här var han påverkad av skalden och historikern Erik Gustaf Geijer. Redan i Hertiginnan af Finland låter Topelius »gamle Bäck» och »gamla mormor» kommentera händelserna. I Fältskärns berättelser bygger han ut ramen. Romanens berättare återger både de historier som den gamle fältskären Andreas Bäck har underhållit sina gamla och unga vänner med i sin vindskammare i Vasa, och de livliga diskussioner åhörarna för om dem. På det här sättet kan Topelius kommentera förloppet och rama in historiens dramatik och tragik i en småborgerlig biedermeieridyll.

Det nya med Fältskärns berättelser är att Topelius berättar historien ur ett finskt perspektiv och lyfter fram både det utarmade och krigshärjade landet efter stora ofreden och det ekonomiska och kulturella uppsvinget senare under 1700-talet. Historiska händelser och romantiska förvecklingar kompletterar han genomgående med kulturhistoriska upplysningar. Personskildringen är ofta svartvit och förenklad, men kombinationen av spänning, hjältedyrkan, moraliska rättesnören och levande historia var länge ett oslagbart koncept. Topelius romaner trycktes i många och stora upplagor i både Finland och Sverige, och påverkade generationers uppfattning av stormaktstidens och frihetstidens historia.

Planeternas skyddslingar

Topelius sista stora roman är Planeternas skyddslingar, som på författarens önskan heter Stjärnornas kungabarn i senare upplagor. Handlingen utspelar sig under drottning Kristinas tid mellan 1626 och 1655 och den här gången är det inte så mycket historien som står i centrum som kampen mellan å ena sidan ärelystnad och egoism och å den andra ödmjukhet och religiositet. Med romanen reagerade den åldrande Topelius på 1880-talets samhällsklimat och religiösa likgiltighet. Hans egen livslånga barnafromhet gick hand i hand med en tidstypisk lutheransk trångsynthet. Den fanatiske jesuitpatern Hieronymus i Fältskärns berättelser är ett beryktat exempel på antikatolskhet. Klart antisemitiska drag finns i »Simeon Levis resa till Finland år 5,870 efter verldens skapelse, efter de kristnes tideräkning det 1,900:de» (i Helsingfors Tidningar 1860). I Planeternas skyddslingar och andra sena verk låter den med tiden starkt konservative författaren judarna representera en krass materialism som dyrkar förnuftet och penningens makt. Detta var oacceptabelt för Topelius som hade präglats av romantiken och av idealistisk filosofi.

 

Bibliografi över Topelius romaner